Jag och pojkarna har varit hos mormor i norra Hälsinglands minsta by. Ingen mobil och ingen dator. Skönt och nyttigt. Jag har sovit i mormors påslakan, min favorit, som jag har sovit i sedan jag var en liten lintott. Det kanske verkar löjligt men detta påslakan betyder "the world to me".
Barndom och lycka. Här bor världens bästa mormor.
Hösten har kommit längre här...
Jag älskar den här lilla vägen...
Höst=Rönnbär!
Pojkarna liftar med mormor (alltså min mamma).
Vi drog löv på presenning. Nilas tyckte att det var kul att åka med, hans bekymrade min var ytterst tillfällig.
Oj! Ramlade igen.
Remmatallen. En jefligt gammal och stor tall.
Lillplutt och storplutt. Och skitstor tall.
Alltså, den där minen. Han har kul, jag lovar!
Han har verkligen skitkul. För en sekund innan bilden togs så skrattade han like crazy. Men så fram med kameran och han gör sin bekymrade min. Oklart varför. Men söt är den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar