Man har varit lite busy.

Gahhhh, jag blir galen! Det går inte skriva normalt på den här jävla kukbloggen. Parden my french, men jag går bananer. Ok, nu går vi vidare. Det har varit en hård vecka. Det har snöat in i absurdum och tågen har strejkat. David har skottat fem ggr om dagen och det har inte varit lätt för honom, han har ju oturligt nog dragit på sig en mansförkylning just denna vecka. Jag vill ju tycka synd om honom när han med en cockerspaniels blick hostar tillgjort och rosslar ur sig "jaha, då går väl jag ut och skottar då". Sedan kommer jag på, karln vet inte vad smärta och obehag är. När jag klämde ut två feta gossebarn ur snippan så höll David i filmkameran och klämde ur sig ord som "det går ju bra det här älskling". Obehag är inte en förkylning. Obehag är när man en timme efter förlossningen lägger av  nysningen med stort N och man förskräckt känner efter i krigszonen om man "nyst ut hela skiten". 

Johanna kom hit i fredags, med sig hade hon ett par nya skor från gammelmormor till Nilas. Hon lovade att knäppa kort och skicka och jag sa åt henne "jag kom väl inte med nu". Fredagskvällen tillbringades i en hög i soffan med chirre och dirre. På lördagen drog jag till Uppsala på lilla Annas namngivningscermoni. Hemma åkte de pulka och hade sig. 

Söndagsmyset fick bli lek och mys för mig, David och Nilas. Johanna och Love drog på bio. På kvällen tände vi ljus nummer två och drack varm choklad. Nilas fick inte gå ut i dag, -18 är fanimej lite väl kallt för en liten plutt.