Storstäd och kalas

Det finns nog ingen som hatar att städa som jag, ändå så gör jag det varje dag. Vardagsplocket som liksom aldrig har någon ände när man har kids i huset. Nåväl, jag och David kan vi också. Nilas har, håll i hatten nu, varit sjuk i helgen men jag kände ändå att det är värt att gnugga ögonen, kavla upp ärmarna och damma av ajaxflaska. Ni vet, göra ett sånt där riktigt städ då man verkligen gör allt, inte bara det man gör i veckorna som svabba köksgolv och sånt därnt. 

 I give you världens rörigaste hall med en pöjk som är färd att gå ut och leka.

 Hallen efter, fast det här får vi ju också göra varenda jäkla dag typ, men skit samma, idag var den extra fin. Golvet blänker ju för faen.

 Skämskudde! Köket före städet. Moppen ligger där för att Nilas har städat minsann.

 Efter. Jag blir typ alldeles till mig i brallan när jag ser den här bilden. Fridens liljor.

 Stökhörnet nummer 1.

 Alla leksaker är tillbaka i Nilas rum och soffan är avtorkad. Sedan har jag gjort "sånt där trök" som torka ur skåp, tvättat dukar, dammat ALLT, sorterat och rensat. I dag tog jag tag i den stora strumpsorteringen. Den tar tid den! När allt var klart och vi äntligen skulle sätta oss i tv-soffan och muuusa då vaknar Nilas och är hysterisk, jag plockar upp honom och han spyr över mig, sig själv och hela nyskurade trappen. Duscha pojk, duscha mamma och skura trapp och hejdå till den myskvällen. Det tar aldrig slut det här känner jag. Men, jag har ett kliniskt rent hem och det är alltid något.

 Love på badkalaset i lördags, i dag var vi på kalas igen (hon fyllde i dag) och vi fick lasagne och tårta. Måndagslyx.

I går fick Love en egen Iphone och han grät och grät. Av lycka alltså. Vissa tycker att det är alldeles för tidigt med en sådan fintelefon till en 9-åring. Men, det här är inte vilken unge som helst, det här är superLove som får kämpa varje dag med en väldigt tuff sjukdom. Mamman och pappan tycker att det är väldigt härligt att få se lyckotårar istället för ledsentårar. Han är värd allt! Det vi kan ge, det kommer vi att ge!