I dag åkte Nilas och jag och köpte pizza. När allt var hämtat och klart så bär jag ungen och pizzorna till bilen, spänner fast Nilas och kastar nycklarna på förarsätet och stänger dörren. Just när jag stänger dörren så hör jag ett klick. Bilen är låst. Nilas sitter fastspänd i bilen. Nycklarna ligger i bilen. PANIK! Telefonen är också kvar i bilen. Springer in på pizzerian och skriker att jag måste låna telefonen, tänker i mitt stilla sinne "måtte inte extranycklarna också ligga i bilen". Ringer David- säger vad som hänt- ber honom leta bilnyckeln hemma. Han hittar den inte först och paniken stiger ännu mer. Medan han letar så klämmer han fram "KICKI; VAD HAR DU GJORT, DU MÅSTE FÅ UT POJKEN UR BILEN!" och jag ba "HÅLL KÄFTEN OCH LETA NYCKELN!". Han hittar den. Jag säger åt honom att ringa Åsa och be henne hämta nyckeln och åka till mig (4 km bort). Det kändes som ungefär en timme innan hon kom men det var nog snarare 5 minuter. Ångesten! Jävla ångest.
Nilas tog det hela med en klackspark. Axelryckning. Skrattade och hade sig i bilen.
Vad har jag lärt mig av detta? Inte lämna nycklarna i bilen. Någonsin. I dag känner jag mig som världens sämsta mamma.
2 kommentarer:
I så fall har jag också varit världens sämsta mamma, för jag gjorde samma sak med Billy en gång när han var liten. Fast vet du vad? Jag tror inte världens sämsta mamma säger "Håll käften och leta nyckeln!". Inte heller skriver hon ett blogginlägg om paniken. Bästa mamman är du!!
Åhh tack Tina! :-) Men fy vad stressad jag blev. Men jag blir väldigt handlingskraftig i sådana situationer och det känns skönt.
Skicka en kommentar