Nu är vår stora pojke också hemma, han kom i fredags tillsammans med mormor och morfar. Glädje och kramkalas. Med sig hade de färska blåbär och rökt abborre. Fredag- en glädjes dag på så många vis. Efter en riktig fittvecka på jobbet så får man liksom återförenas med trygga familjen. Bra väder var det också, så vi pimpade fredagskvällen lite extra med rosevin och kvällsdopp.
Lördagen- inte alls lika bra som superdagen innan. Inte ens i närheten faktiskt. David, mamma och pappa åkte in till Gävle för att hjälpa Marika och Ante att flytta. David skulle köra första lasten för att sedan komma hem runt tre, hahahahaha!! Johanna skulle jobba långpanna på furuvik. Jag och kidsen hade bestämt att vi skulle såsa vid poolen hela dagen. Nästan 30 grader i skuggan. När allting är klart inne och vi äntligen är på väg ut så bajsar Nilas ner sig, vi snackar bajsfest här. Ni vet från topp till tå- sådär så man inte riktigt vet vart man ska börja saneringen. Men efter att ha lirkat av kläder så var det bara in med ungen i duschen. Sedan var det bara att börja om med blöja och påklädning och äntligen få gå ut i varma sköna solen. Men serru, det ville inte Nilisen. Han var trött. Helt vansinnigt slut var han. Han skulle sova nu nu nu, "mama, ova ova!". Och han vill inte sova själv, han vill sova med mig i stora sängen, tätt intill.. Det här kan ju såklart ha att göra med att han varit borta nästan en vecka och är extra mamsig. Han sover två timmar och sedan är det ju dags för lunch. Jag utfodrar barnen, gör ordning Loves insulinspruta och ger den till honom. Vi äter och sedan är det äntligen dags att gå ut i sköna solen. Vi har en riktig fin timme i poolen men sedan börjar Love bli arg och irriterad för ingenting egentligen. Jag anar oråd och frågar honom "du tog väl sprutan Love?", han blir tyst och säger till slut nej. Jaha, över 20 i BS. Ger honom insulin. Ingen ide att bada längre, Love vill inte och Nilas är så våghalsig att han är på vippen att ge mig en hjärtattack. Vi bestämmer oss för att cykla lite och åka till affären istället. Men si då bajsar Nilas ner sig igen "å det grövsta", dusch och klädombyte. Kollar Loves BS igen, det är högre, ger mer insulin. När vi äntligen står vid dörrjäveln för att åka i väg så känner jag något varmt rinna efter benen. Mensen från helvetet. FAAAAAAN!!!! In byta om, sneglar på klockan. Yes, snart kommer nog David hem! Ut och cyklar med pojkarna, handlar, leker ute i hettan. Ingen David. Får SMS "det här kommer dröja länge". Tar BS på Love, fortfarande runt 20 trots att jag gett honom fem enheter. Byter insulinampull- ger Love mer insulin. Gör mat. Nilas kastar maten+ juicen i golvet. Jag häller upp ett stort glas rött vin, sveper hälften. Till slut kommer David hem, Loves BS blir normalt och Nilas som har fått lite solsting somnar. Jag och David går ut till poolen och lägger oss i myshörnan, dricker ett varsitt glas stadigt och njuter av lugnet och tonerna av grannens fest.
Det där var väl en detaljerad jävla redogörelse av en dag som gick åt pipan.
Söndag- Sol och bad med ALLA familjemedlemmar. Njut.
Måndag- Vårt älskade marsvin Emelie somnar in. Det var så snopet. Jag skulle som vanligt bära ut marsvinen till deras rastgård, Emelie är "hoppig" och jag tolkar det som att hon är ivrig att komma ut. De älskar ju sin rastgård. Jag sätter mig och jobbar och tänker inte mer på det. efter en kvart kommer David inrusande "jag tror att Emelie är döööd!". Rusar ut. Och där ligger hon i gräset. Jag ser direkt att hon inte lever. Fina, rara, vackra och snälla Emelie. 6,5 år gammal, så hon levde på övertid. Jag lindar in henne i en bebisfilt och går och väcker Love. Han håller henne i nästan en timme, mycket ledsen såklart. Sedan så bäddar vi ned henne i en låda, stoppar ner en av Loves t-shirtar. Hämtar Maja, vårt andra marsvin och Emelies dotter, och låter henne ta farväl. Hon borrar ner sig och riktigt myser in sig med Emelie och ligger så i tjugo minuter innan hon reser sig upp igen. Herregud vad vi grät då. Kärlek mellan två marsvin. Vi hade sedan en begravningscermoni vid vinbärsbusken i trädgården. Vi plockade blommor och lade dit stenar. Sedan så sjöng vi alla "Himlen är oskyldigt blå" och avslutade sedan med några vackra ord till lilla skruttan, som hon kunde ha med sig på färden liksom.
I natt sover Love med mamsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar