Med att Nilas blev sjuk. Jättesjuk. 39 graders feber, ögoninflammation, hosta och grönt snor. Sedan så fortsatte det med att jag blev förkyld, inte så farligt dock. Men ändå, vabba när man själv är sjuk är ingen hit. Så efter en vecka med zip sömn och en massa grin och gnäll så kan man väl med lite lätt underdrift påstå att fredagen var mer välkommen än någonsin. Helg! Karln kan ta natten och jag får sova.
Men så kom fredagen och David kommer hem redan klockan tolv. Han klagar på huvudvärk. Jag ger honom en dubbeltreo. Hjälper inte ett skit. Det blir bara värre och värre och han får feber och klarar inte ens av att sitta där det är ljust. Jaha! Nilas är fortfarande lite febrig och hostig så jag skickar honom i säng redan klockan sju. Han vaknar sedan varannan timme hela natten. Klockan två på natten då jag äntligen fått Nilas att somna om för tredje gången så kryper jag ner bredvid David som är sååå dålig. Fan, håller han på och dör? Hinner jag tänka innan Love kommer in och säger "jag har ont i magen och mår illa", jaha, upp och fixa varm flaska att ha på magen och hink att ha vid sängen. Kolla BS och ketoner. Efter 20 minuter så spyr han första gången. Klockan fem däckar jag i Loves säng, klockan sex vaknar Nilas.
Lördag. David är så dålig att jag blir tvungen att ringa ambulans. Jag kan inte åka efter eftersom Love kräkts och jag inte har någon barnvakt. FAN! Man blir ju så orolig. På kvällen åker vi iaf in till David som är inlagd på Akutvårdavdelningen (AVA), lämnar lite grejer. Han ser helt förjävlig ut. Love frågar "ska han dö?". Jag och pojkarna åker hem igen. Nilas är lika på natten, Love sover med mig och jag sover absolut nada. Börjar känna mig helt kocko av sömnbristen.
Söndag. David blir flyttad till infektionsavdeningen, han får diagnosen hjärnhinneinflammation. Pojkarna och jag kopplar på reservbatteriet och går till parken. På kvällen tar Åsa pojkarna och jag får åka in och hälsa på David. Han ser verkligen helt förjäklig ut. Gråvit i ansiktet och helt svart runt ögonen. Pandastyle. Pojkarna sover bättre på natten men jag sover max två timmar.
Måndag. Pojkarna får gå på dagis och skola och jag jobbar hemifrån. På eftermiddagen så kommer syrran och hämtar Nilas, han får vara hos mormor och farmor den här veckan så att jag kan ta igen mig lite+ hälsa på David (aldrig mer Nilas på ett sjukhus, han har fetisch för röda knappar). Mamma berättar att kusin Emma är inlagd på sjukhuset samt min morbror Uno. Vad är det här? Love har skyhögt BS på natten och jag får ta prover 1 gång i timmen. No sleep.
Tisdag. Love går till skolan, efter en timme ringer fröken "Love är dålig". Han kommer hem. David ringer och berättar att han blir utskriven från sjukhuset. Ja, äntligen goda nyheter. Då ringer syrran och berättar att mormor fått en hjärtinfarkt. Och där är vi nu. David är fortfarande väldigt dålig och vill bara ligga i ett mörkt rum. Mormor kommer till Gävle i morgon för att spränga hjärtat i takt. Så i morgon är jag tillbaka på sjukhuset igen.
Crazy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar