Unge på rymmen!

Läste en artikel på Aftonbladet om en liten flicka på fem år som rymde till sin pojkvän Olle, skrattade lite men tänkte också att hu, det där hade kunnat gå illa....

Inte visste jag att jag att jag skulle få uppleva det hela själv dagen efter.

David jobbade och Love var på skolan och jag och Nilas var hemma och "polimasade" i våra myskläder. Mitt på dagen så fick jag ett ryck och hoppade in i duschen för en uppfräschning, när jag kommer ut ur duschen så står Nilas i dörren och säger "nu drar jag på affären!". Pang! Dörren stängs. Jag skyndar att klä på mig kläder men tänker ändå att han förmodligen, som vanligt, har gömt sig någonstans på gården. Jag går ut och ropar och letar, men ingen Nilas någonstans. Jag springer till grannarna och frågar om de sett till Nilas, men icke. De hjälper mig i allafall att leta. Kerstin kollar lekparken och villaområdet medan jag går mot affären en kilometer bort. En bil stannar och frågar om jag letar efter en liten pojke och berättar att hon sett en liten kille alldeles nyss på väg mot byn. Känner paniken! Många stora vägar och tät trafik. Stöter på Love och hans kompisar och skickar ut dem att leta efter Nilas.

Väl framme på affären så ser jag först ingen unge men efter att ha letat och frågat runt så hittar jag honom med ett gäng personal som han glatt tjattrade med. Personalen berättade för mig att Nilas hade handlat sylt och gröt men sagt i kassan att han inte hade pengar just nu men kunde betala sedan. Alltså den här ungen! Hur ska jag klara att hålla honom vid liv tills vuxen ålder!?

Alla tankar jag hann tänka under den här tiden. Pedofiler! Bilar! Vilse till skogs etc etc

Själv tycker Nilas att det var ett fasligt pådrag för något som han visste att han klarade alldeles själv.

Personalen på Coop hann med att ringa securitas och var i färd med att ringa polisen.

Mitt stackars stackars mammahjärta!